Jag har sagt det förr...

...och jag säger det igen. Man ska inte sticka på lördagar.

Hälsade på hos Litet Nystan igår. Sedan jag såg Liten Sergel hos fröken c har jag varit sugen på att sticka en egen variant av pickles.no's Vimpelgenser. Igår var det dags att kolla läget på garnval. Jag hade kollat in stickfasthet och vilket garnval man gjort på pickles (alpaca), jag hade även kollat in vad fröken c hade valt för garn (kampes 2-trådiga). Väl på plats kände jag inte för att använda ett kampesgarn till en tvååring, inte heller Drops Alpaca är så väldigt skoj, det är ju otroligt tunt och slinkigt, och "faller ihop" om man använder enbart alpaca i ett plagg. Mitt val blev därför Semilla fino, ett ullgarn med lite stuns i som känns mjukt mot huden.

Hela eftermiddagen och kvällen stickade jag sedan stickfasthetsprover. Men eftersom mönstret är på norska, jag ser (och därmed läser) lite dåligt samt att det var ju på en lördag, så missuppfattade jag stickfastheten jag skulle efterlikna 3 gånger! Om inte fyra, om man tänker att jag testade 3,5 mm två gånger (första gången repade jag upp eländet). Nå, tillslut kom jag på att jo - jag ska nog använda samma stickor som på mönstret - 4 mm. Duh.

Och nu på morgonen när jag köper mönstret inser jag att man i mönstret använt dubbelt alpacagarn!

Bah!

Nä, nu får det bli enkeltrådigt Semilla fino, det kommer att ge en tunn ulltröja som kommer vara smidig under en overall eller jacka, och därmed också lättanvänd!

Halloween-pärlning

Det är inte ofta jag pärlar längre. Jag älskar i och för sig att gå på pärlshoppar och klämma och känna, men pärlning fyller mig inte med skaparlust. Det talar inte till mig hur jag ska göra för att skapa vackra smycken eller annat, och jag har därför i princip helt slutat handla pärlor.

Däremot har jag en hel del pärlor hemma, som jag köpte för flera år sedan, innan jag upptäckte att detta inte var min tekopp. När mina döttrar vill pärla har vi därför basutbudet hemma, vilket innebär att deras skapande kan göras utan att vi behöver åka till någon affär och handa innan de kommer igång. Plätt-lätt.

Igår pärlade döttrarna tre halloweenarmband till sina kompisar och kompisarnas lillasyster. Pärlorna köptes på symässan, och kompletterades med befintligt material.

Tre glada (?) halloweenpumpor prydde dem.

En extra bonus fick pappa, ett otroligt läckert och mycket manligt armband som mellandottern skapat, som han genast började använda och som passar honom väldigt bra! Det är det som ligger tvärs över halloweenpresenterna. Och här upptäckte jag att stora I (dvs. mellandottern) nog är en sådan person som pärlor talar till, för i all enhelhet blev pärlvalet väldigt smakfullt och intrikat! Och som sagt - mycket mycket manligt!

Hur gick det på bus-eller-godis? Välfyllda godiskorgar samt en del kontanter! Det är nästan så att man skulle klä ut barnen varje helg och be dem fixa veckopeng och lördagsgodis för egen maskin...

Tvåfärgspatensscowl

Det är värst vad inspiration kommer och går. Hälsade på syfestivalen med min vän AnKa, och inspirerades till MAX! Oväntat, för jag hade till-å-med tänkt ställa in turen. Vilken tur att jag inte gjorde det!

Har maskat på en cowl i tvåfärgspatent. Hittade en cowl på mässan som var stickad i den tekniken (kan ev. ha varit på Sticka!), och blev jättesugen på en sådan. Den jag såg var stickad i Schoppelwolle's Admiral Svart och Zauberball färg 1564. Jättesnyggt ihop! Tyvärr hittade jag inte svart Admiral hos Nysta, men däremot marinblå, vilket också är en ursnygg basfärg, och till det köpte jag Crazy Zauberball färg 2170. Ångrar mig lite, för färg 1537 eller färg 1507 hade också varit toppen. Nå, de är snygga ihop, de jag valde.

Påmaskat 240 maskor på stickor nr 4mm (80 cm rundsticka). Stickar 1 varv avigt/1 varv räta 2 ggr, sedan börjar jag med patentstickningen. Cowlen på mässan var ca 20 cm hög, så jag tänkte satsa på något liknande, sedan sticka 4 varv varannat avigt och rätt varv på slutet med marinblått. Om jag gör en cowl igen tror jag att jag ska göra en ribbstickning i marinblått istället, med 2 räta/2 aviga, eller 4 räta/4 aviga.

Att det blev Zauberball som fick mig på banan igen är lite lustigt, för det var Zauberball som var de första favoritgarnerna i min stickkarriär. Jag har flera bollar på lager från den tiden, ett par halvfärdiga projekt med dessa, plus ett par projekt som mognar.

Sticktorka

Asch. Sticktorka. Har en escargot (till) på gång till dottern, men dels 1) håller garnet på att ta slut innan toppen är färdigstickad, dels 2) håller jag på att få slag bara jag ser en stickning. Varför? Mja, inte för att jag inte tycker om garner. Men jag har alldeles för lite tid för mig själv, och då måste jag prioritera mellan alla trevligheter som jag hinner inte hinner att göra under min egentid. Vill jag sticka, fast garntåten som är kvar är löjligt kort, och jag saknar bara några några meter? Jag ville ju bara bli av med ett nystan, inte köpa ett till...

Vill jag läsa bok istället? JAJajajaja!

Vill jag jogga, och få bort min ryggvärk? JAJajajaja!

Så vad väljer jag? Just nu väljer jag bort stickningen.

Höst

Ingen kan väl ha undgått märka att hösten börjar närma sig? Eller kanske skulle man till och med kunna drista sig till att säga att den redan är här.

Hösten för med sig härlig klar luft och härliga höstblommor, varav Echinacea purpurea är en utav mina favoriter. Denna står sedan några månader i min trädgård, och bortsett från snigelattackerna så är den fortfarande väldigt vacker.

Hösten för också med sig en tweedlust. Stickade min Levenwick förra hösten, och är lite sugen på en till. Inte för att jag har använt min kofta särskilt mycket alls, utan för att jag verkligen gillar modellen och musselmönstret. Garnet jag vill sticka i är Rowans Felted Tweed, dimmigt blågrön.

Clara stickade en Praline - den är också väldigt väldigt fin. Jag tror hennes är stickad i bomull, men jag skulle isåfall sticka en tweedvariant. Eller så ska jag testa en Shadow från samma mönsterkollektion som Levenwick kommer ifrån. Naturligtvis i tweed.

Eller så ska jag hålla mig på mattan och sticka färdigt min hörlurssladd till min jobbtelefon. Jag klippte nämligen bort den jag gjorde för några veckor sedan och köpte istället ett aquafärgat, guldblingat nystan och började om.

Tid är nämligen inte det jag har mest gott om, och troligen är det säkrare att köpa en tweedtröja än att sticka en. I allafall om det är till denna höst jag vill ha tröjan.

RTFM Del 2

Hrrmm... vad är det med beskrivningar (och mig - i kombination)?

Nå, efter att du stickat chart 1 på Semele - TA INTE AV GARNET! Det står ingenstans att man ska ta av garnet, och jag kan inte förstå varför jag har gjort det fem (5) gånger nu.

Och garnproblemet löste jag på följande sätt: Jag kombinerar just nu Drops Alpaca med pälsullen. Det ger sjalen mer stadga än att använda enbart alpaca, sjalen får den ljuvliga glansen av pälsullen, men samtidigt mjukheten från alpacan.

Se och beskåda:

Och jag vet, mobilkameran är repig och sliten, men den ger ett uttryck av romantiskt filter... kan man säga i väntan på att en sådan här hittar hem...

...i valet och kvalet...

Semele. Nu har jag börjat på denna sjal 4 gånger. Första gången fattade jag inte riktigt hur man skulle göra. Andra gången stickade jag i det tänkta garnet, Drops Alpaca i grönt/turkost med en turkos sträng silke. Det blev inte som jag tänkt mig. Tredje gången stickade jag i Östgöta ullspinneris turkos-gröna pälsull. Det blev inte heller som jag tänkte mig. Nu har jag börjat på att sticka i den grön/turkosa alpacan igen, denna gång utan silketråd. I mitt huvud ekar ett minne av att någon (troligen Helene) har sagt att alpaca är svårt att använda till sjalar - men jag är inte helt säker. Nu är frågan, ska jag fortsätta sticka Semele trots alla Murphys varningar?

Eller ska jag sticka en LazyKaty istället i blått, för egentligen skulle jag ju sticka en blå sjal?! Eller i denna, men den är ju inte blå.

Pimpa jobbtelefånen

Trist hörlurssladd? Lösning: Köp grällt garn för inga pengar alls och börja pimpa med en i-cord!

Best saft ever

Jämfört med köpe-fläderblomssaft är hemgjord saft oerhört mycket godare! Inte lika söt, och med mycket mer karaktär. Recept efter en ordinär jokbok, inget lull-lull alls i ingredienslistan. Men så är det ju när man har bra råvaror, då talar de för sig själva.

[Pust och stön]

Äntligen är Sherilyn färdigstickad. Drygt 550 maskor på slutet, typ 5 gram kvar av totalt 100 gram Malabrigo lace. Avmaskade med dubbelt garn för att få stadga i sjalen.
Och så var det något mer jag tänkte säga om sjalen, men det har jag glömt...
Jag blockar den en annan gång.

Sylta och safta

En hobby jag har är att göra goda sylter och safter av det naturen har att erbjuda. Tyvärr så är naturen karg på just min tomt. Fläder trivs häromkring i det karga läget. Ett par grannar har magnifika äkta fläderträd, och jag avundas dem otroligt mycket. Själv har jag druvfläder. Visst, man kan säkert få fläderblommor från grannarna, men de är bortresta (och då vill jag inte gå in i deras trädgårdar och palla fläder). Beklagade mig på jobbet och dagen efter fick jag en påse full med fläderblom av min kollega! Guld!

Inköpet av glasflaskor, bruna pappersetiketter och jutesnöre för den rätta gammeldagslooken överstiger dock med råge att köpa ekologisk fläderblomssaft. Men det är ju inte för att tjäna pengar man kokar egen saft, eller hur?

Min man köpte ett flak med jordgubbar eftersom han vet att jag vill kunna koka egen jordgubbssylt (så mycket godare och rödare än köpesylt). Visserligen en måndag, och trött efter måndagens jobb fick jag rensa och koka sylteländet, men omtanken från hans sida gjorde att jag ändå lyckades orka det. Omtanken och några uppiggande koppar kaffe, förstås. Så nu har vi ett antal kilo hemkokt sylt, plus jordgubbsmarmelad med lime och vanilj. Mums :-)

Vad gäller mina övriga frukt- och bärförsök för de nyplanterade rabarberna en tynande tillvaro i pallkragarna, något odjur har ätit upp krusbären men hallonen ser ut att kunna ge ett bidrag till åtminstone en filtallrik i sensommar.

Amoroso - synnerligen passande idag

ÄNTLIGEN! Äntligen är jag på härva nummer två av mina Malabrigo Lace-härvor som jag stickar min Sherilyn i.

Satt i solen igår och stickade några varv. Fick en tjusig bonn-bränna av övningen. Satt vid köksbordet och njöt av regnet idag och stickade ytterligare några varv. Och äntligen har jag stickat de fyra repetitionerna på sektion 2 på min Sherilyn. Äntligen Äntligen ÄNTLIGEN!

Och jag tänkte att "Idag kan nog Sommar bli lite kul. Det är ju Anja Pärsson som ska prata." Om inte annat har man en fullgod ursäkt för en och en halv timmes intensivt stickande. Risken var ju stor för sportsnack - men är det utförsåkning så är det ursäktligt. I allafall om man får sticka samtidigt.

SOM JAG BEDROG MIG! Och jag var nog inte den enda. Det var en en och en halv timmes känslosam bild av hur svårt det kan vara både att vara elitidrottare och att vara i rampljuset. Slutmeningen tog verkligen andan ur mig. Jag är glad att jag hörde programmet vid första sändningen, för det kändes som att det skrevs radiohistoria idag.

Och nu stickar jag på bården på min amoroso-sjal. Den är lite trixig, men tack och lov är bården symmetrisk så jag har redan kunnat rädda felstickningar innan felet fortplantat sig till en ohjälplig sörja. Man får tänka till lite ibland, och det är skoj efter ett evinnerligt hålmönster utan utmaningar.

Jobb jobb å jobb...

Synd att klaga. Men när man jobbar kan man inte sticka. Å andra sidan får man lön och en gemenskap, och det är inte fy skam det heller!

Har 4-5 stycken projekt på gång, Sherilyn, Ishbel, God morgontröja, vackra vantar och... och... Har jag bara 4 projekt på gång? Det var ju inte mycket! Då kan jag ju nästan (med gott samvete alltså) börja med ett till!

Inser att mitt liv är så mycket mer än stickning, så nu döper jag om bloggen. Jag är numer Not-Only-Knitting-Emma.

Har också insett att jag passar i blått. Så jag funderar på en Semele i mörkblå pälsullgarn från exempelvis Östgöta ullspinneri eller motsvarande. Kanske ett tjockare ullgarn, kanske en annan kvalitet, men blått ska det bli!

Virknåls-mania...

Äntligen vet jag hur jag trixar till pärlor i stickningen! På kursen "Spetssjalens anatomi", som nu gått två gånger, fick vi två olika tips. Ett där man använder virknål, och ett där man använder nål och tråd. Jag kände rätt direkt att det där med virknål nog var min grej, men så gäller det ju att hitta en riktigt liten virknål. Jag har ägnat ungefär fem timmar idag för att hitta en tillräckligt liten. Först åkte jag till Litet Nystan, men deras minsta var 0.75mm, och den var för stor för mina pärlor. Sedan har jag kollat virknålar på ebay och på amazon. Och hittat små virknålar, och försökt handla dem. Men icke. Det gick inte alls idag. Men äntligen har jag klickat hem en 0.5mm virknål hos Stäkets hantverk! Och en assymetriskt vantrundsticka i bambu (*hoppsan*). Råkade också få med mig en turkosgrön härva pälsull från Östergötlands ullspinneri när jag var på Litet Nystan (*hoppsan igen*). Först ska jag dock sticka upp den vackra blå pälsullen som jag råkade shoppa på Garnverket i torsdags innan kursen  (*hrrmm*) som jag även köpt pärlor till och som föranledde mitt hastiga inköp av extremt liten virknål...

Favvisarna eller Hur det kom sig att stickning blev min grej

Jag gillar verkligen Knit Pros Symphonie Wood. När jag fastnade för stickning som hobby, för ca ett år sedan, köpte jag garn och stickor till en vante. Egentligen hade jag tänkt köpa vilka-som-helst-strumpstickor, men de var slut i rätt tjocklek, men Knit Pros fanns kvar. Ganska dyra, men eftersom jag var så sugen på att sticka köpte jag dem ändå. Och det var här något tändes hos mig. Det var helt annorlunda att sticka med Knit Pros stickor jämfört med de där billiga aluminiumstickorna. Det är något med ytan, som är lagom glidig och lagom bromsande. Maskorna glider lätt, men aldrig så lätt att stickorna faller ur, som händer med aluminiumstickorna. Och bromset är inte så jobbigt som de där billigare gummivarianterna till stickor, där man känner sig låst av bromsigheten. Dessutom är stickorna färgglada! Antingen älskar man färgerna, eller så hatar man dem. Jag älskar dem! Jag skulle t.o.m. ibland önska att färgerna var ännu lite mer klara.

MEN. För det finns två stora MEN här. Med tunna stickor och motsvarande tunt garn, och med de utbytbara varianterna av stickor (jag vet inte hur det är med de fasta tunna rundstickorna), fastnar maskorna i övergången mellan trä och metall. Vansinnigt frustrerande när man stickar med magic loop-metoden. För när man stickar med den metoden måste man ju dra åt ganska mycket för att inte få en brygga där kabeln dragits ut ur stickningen.

Dessutom, kabeln är väldigt styv och oflexibel. Tycker bättre om t.ex. Addis kablar, även om övergången mellan kabel och sticka även här tenderar att bli ett garnhinder efter några projekt med tunn sticka och tunt garn.

Så, på min önskelista till Knit Pros tillverkare finns:

1. Slätare övergång mellan trä och metall (och mellan kabel och metallen, när jag ändå är igång)
2. Flexiblare kablar. Ta kontakt med tillverkaren av t.ex. Addis rundstickor. De är mjukare och mer böjliga.

I övrigt älskar jag mina trästickor!

Köksans söm

Den har legat på paus några veckor, min Godmorgon-tröja. Det beror på att det var dags att fixa axelsömmen. En tröskel att ta sig över, vilket, som så många gånger förut, innebär en liten tankepaus.

Axelsömmen skulle göras med grafting, kitcheners stitch, eller som jag tänker på den i huvudet, Köksans söm. För på svenska kallas den för masksöm, och det ger ganska otrevliga associationer i mitt huvud, jag tänker på daggmaskar när jag tänker på masksöm. Så jag döpte den helt enkelt till Köksans söm istället. Oaktat om det är en korrekt översättning från engelskans kitchener eller inte. För när jag tänker på Köksan, tänker jag på trevliga vita kökshanddukar med röda vävda ränder i, och det är bra mycket trevligare än daggmaskar.

Köksans söm är mycket enkel att göra när man väl förstått konceptet. Resultatet blir en söm som ser ut som en rätstickad rad, mycket stiligt.

Och eftersom tröjan är i en härlig vårgrön nyans, kunde jag inte låta bli att också låta vitsippebuketten få vara med på bilden. Vitsippornas blad är i samma gröna färg som den härliga merinoullen.

...do you feel lucky today?...

... och just idag fick jag äntligen mitt vantpaket! Leena på Riihivilla skickade mig ett nytt paket, eftersom det första kommit bort i posten. Garnet är precis så vackert som jag förväntade mig. Men vad det luktar får! Vilken tur att man kan tvätta vantarna i 30 grader, så kanske man kan få bort den lukten så småningom. Men man kan ju inte säga att jag inte var förvarnad, det är får på varenda härva, dessutom är garnet handfärgat. Att jag saknar stickor 2.5 mm i min sticksamling är väl en liten smäll man får ta (och egentligen är det inte sant. Jag har KnitPros metallstickor i 2.5 mm men på dem sitter det tvåändsstickade vantar, och de strumpstickorna är enbart inköpta för tvåändsstickning. Så, hands off, det blir till att inhandla mina favoritstickor, färgglada KnitPros i den saknade storleken).

Och dessutom kom kallelse till stickkursen jag anmälde mig till för någon månad sedan. Så, ja, I feel lucky today!

På gång just nu

Stickprojekt som är aktuella:

• Sherilyn - fortfarande fantastisk att sticka. Garnet är härligt, underbart men ganska svårarbetat.
• God-morgen genser - kroppen är färdigstickad. 40cm rundstickor i storlekarna 6 och 6.5 mm beställda från pickles. Enligt deras utsago ska de vara de bästa. Vi får väl se, men jag hoppas de funkar bättre än många andra korta stickor, där övergången mellan kabeln och stickan gärna blir en onödig broms i stickningen p.g.a. den snäva vinkeln. Jag hoppas att sura brevbäraren lyckas leverera posten denna gången.
• Näverstickad sjal - egentligen inget "måste bli färdig"-projekt, utan snarare ett projekt för kontemplation och vila. Fortfarande fantastiskt vackert garn.

Mitt vantpaket är bortslarvat i postgången. Sorg. Jag ska ringa och leta efter det så fort jag känner mig pigg. Dvs. risken är överhängande att jag kommer att skjuta upp det lite för länge. Och jag hoppas att postgången lyckas bättre med de nybeställda stickorna, det vore ju bedrövligt om man inte ska kunna lita längre på att det man köper inte kommer fram.

Annars är jag lite lagom förvirrad på nya jobbet. Det är väldigt frustrerande att inte kunna leverera ännu, men så är det ju när man just bytt arbete.

Nytt-jobbstress

Just nu känns min mage såhär. Hoppas det blir bättre imorgon, när jag ska göra mitt första (OK, egentligen tredje, eftersom jag redan träffat chefen på två intervjuer) intryck.

Grönt är skönt

De sista självande timmarna på min låååånga föräldraledighet ägnas naturligtvis till denna härliga tröja! Och en eller annan kopp kaffe.

Jag funderar över hur mycket jag kommer att orka sticka när jag börjar jobba igen. Å andra sidan har jag nu en helt annan syn på behovet av nattsömn. Bra om den finns, men ärligt, jag har klarat mig utan bra nattsömn i över ett år nu, och visst går det ändå.

Tillägg : Någon uppmärksam läsare kanske undrar var barnet som jag är föräldraledig med, tog vägen i inlägget ovan. Jo, henne har jag ägnat 24/7 i mer än ett år, och dessförinnan dryga 9 månader i magen. Det känns jättebra att koppla av med stickning när hon sover om dagen, men framförallt känns det jättebra att börja jobba och lämna över 100% av allt ansvar till hennes pappa nu.

I'm in mitten heaven...

Det är 12 grader varmt. Det är en väldigt varm vår i år. Jag tror inte att det är vantdags än på ett tag. Förhoppningsvis inte förrän om sisådär ett halvår. Men ändå, när jag såg dessa Spring Spirit från Riihivilla, då slängde jag mig på Add to cart! Så himla sjukt snygga, jag har nog aldrig sett så vackra vantar tidigare! Nu är ett paket på väg hem till mig (igen).

Nu känner jag mig som en mätt och belåten katt, och ska sätta mig med en stickning i soffan ikväll medan jag spinner när jag tänker på mina blivande vantar. Det är nästan så jag dreglar.

Och Mitten heaven - det är verkligen Riihivilla, där fanns det väldigt många andra otroligt vackra mönster, men just nu känner jag mig grön och gul, och då fick det bli dessa!

Färgen hos frostnupet gräs

För ett par veckor sedan, efter att snön hade smält, men innan det slog till och blev så varmt som det varit de senaste dagarna, hade jag lagt min näverstickning i köksfönstret. Under ett par fuktiga nätter blev det kallt, och gräset blev frostigt. Färgen hos frostnupet gräs är en utav de vackraste färger jag vet, och just när stickningen låg där i fönstret, och det frostiga gräset syntes bakom, slog det mig att det är de färger naturen har just dessa mornar som man har fångat i visjögarnet kåse. Otroligt skickligt, måste jag säga!

Stickningen växer, och kanske blir halsduken för stor? Jag har stickad ungefär 25% av den andra härvan. Å andra sidan drar ett varv näverstickning ganska mycket garn på det här mönstret, och det kanske räcker med två rutvarv till innan jag gör kantrutorna.

Amoroso + Sherilyn = SANT!

I samma stund jag vädrade slutförandet av babykimonon, kollade jag in ifall jag kunde hitta ett passande garn till sjalen Sherilyn, som jag varit sugen på att sticka ett tag nu. Jag har haft en idé på ett garn i rött,  ett lite grövre garn. Jag tyckte att AnKas Ishbel i något grövre ullgarn blev så väldigt fin, och jag ville sticka något liknande till mig själv.

Men när jag stod på Litet Nystan (igen), och valde mellan ett tjockare, jättefint och jätteskönt garn, men i lite fel färg (helt enkelt rätt trist. Vackert men trist.), och två härvor Malabrigo Lace i färgen Amoroso, ja, vad kunde jag göra? Två härvor Amoroso bor numera hemma hos mig, och allt jag sade om Malabrigo Lace sist det begav sig, är härmed glömt. Visst, det är lite knöligt att sticka med, men färgen... färgen... ahhh *suck*

Njutningen...

...av att ha avslutat ett arbetssamt projekt är härlig!

Stickade färdigt kanten på Temari Kimonon i fredags kväll. Jag hade en fika/garndate inbokad med en stickvän på lördagen och ville gärna visa koftan utan att den var uppträdd på rundstickan. Hela kanten på koftan är stickad på rundsticka, och det är svårt att visa ett plagg när den är uppträdd på en sådan. Föreställ er en gigantisk basker, så såg den ut. Fast knölig. Och med två ärmar. Så jag stickade som en galning till fredagsmyset med familjen, och slog två flugor i en smäll. Mys och stickning menar jag. Utan att ha tid att äta chips.

Tänk att jag köpte knappen just till denna kofta, utan att ha ett garnprov med! Det kallar jag att ha väl inarbetade favoritfärger!

Och, viktigast av allt: Koftan passar! Trots att jag stickade 12-månadersstorleken och Lillan drar åt 13 numera. Vilket också var orsaken till att jag känt mig lite lätt stressad av projektet den senaste tiden.

Jag har dessutom räknat ut att "kroppen", dvs hela flätstickningsdelen, stickas med 31 680 maskor. Inte undra på att det tog lite tid.

Elastisk uppläggning med virknål

Ibland får man väldigt bra tips. På en kurs i tvåfärgspatent fick jag ett bra tips på en elastisk uppläggning som görs m.h.a. virknål och sticka. Man väljer en virknål i samma storlek eller något större än den sticka man ska använda. Jag har använt denna uppläggning ett flertal gånger nu, och den blir väldigt elastisk och jämn. Problemet med den vanliga uppläggningen (den där man snurrar garnet runt pekfinger och tumme, enkel uppläggning tror jag den kallas) är ju att det är svårt att få den fin och jämn, plus att man måste använda en grövre sticka för att få den funktionell. Oftast hjälper inte ens det, den blir helt enkelt inte tillräckligt elastisk för själva stickningen. Det behöver man inte tänka på med denna uppläggning.

Jag kan inte ta åt mig äran av denna uppläggning, men idag när jag träffade mina mamma-stickningskompisar visade jag dem denna uppläggning, och nu lägger jag upp en snabbgjord tutorial över uppläggningen, så att de, och andra förstås, kan dra nytta av den. Om den är svår att förstå och följa vill jag gärna veta det, så kan jag jobba på en bättre förklaring! Jag vet inte vad denna uppläggning kallas, och jag har inte hittat någon beskrivning av den på nätet (än). Därför får den heta Elastisk uppläggning med virknål.

Steg 1

 Steg 1: Gör först en löpögla runt virknålen.

Steg 2

Steg 2: Placera stickan mellan virknålen och över garnet, så att den "levande" änden av garnet ligger under stickan och över vänster pekfinger.

Steg 3

 Steg 3: Fånga garnet på pekfingret med virknålen.

Steg 4

 Steg 4: Virka en maska.

Steg 5

 Steg 5: För garnet (som i steg 4 hamnat ovanför stickan) runt spetsen på nålen och under stickan, så att stickan återigen är placerade med virknålen framför sig och garnet under/bakom stickan och över vänster pekfinger.

Steg 6

 Steg 6: Fånga garnet från vänster pekfinger med virknålen.

Steg 7

 Steg 7 Virka en maska

Upprepa Steg 5-7 tills du har det antal maskor du behöver minus en maska (du har ju en ögla på virknålen)

Steg 8

Steg 8: När du har rätt antal maskor minus en, sätt öglan från virknålen på stickan, med den "levande" garnänden bakom stickan.

Steg 9

Steg 9: Resultatet är en jämn, flätliknande uppläggning, som är väldigt elastisk, och ger en vacker början på arbetet. Denna använde jag på mussel-framkanten på min levenwickkofta, men hade inte lärt mig den när jag gjorde kragen. Just på det arbetet ser man stor skillnad på resultatet mellan vanlig enkel uppläggning och den här mer elastiska. Den senare gör att musselvågorna framträder väldigt tydligt.

Om män och kvinnor...

...eller snarare Om min make och mig,

Jag hittade i lördags en pläd från Klippans Yllefabrik. Påminner om en sådan vacker, melerad, som gjordes i stort antal på 30-40-talet (av någon kvinnlig designer som jag inte vet namnet på). De plädarna kan man, om man har tur, hitta på loppis eller antikaffär. Jag tror inte på tur. Så jag har lagt den pläddrömmen i minnets skafferi, och brukar kika på nya ylleplädar och hoppas att jag finner någon som jag faller för någon gång. I lördags hände det. Till 20% rabatt dessutom.

Glad som jag var tänkte jag visa mitt fynd för min man. "Titta, vad jag hittade! Äntligen! Precis som en sån där som jag har velat ha så länge!" Och då talar vi om år.

Hans svar: "Men du har ju redan en grön filt?!"

Och?

Vad är det för fel på att köpa en ny grön filt, i ull istället för något hemskt syntetmaterial? En filt som jag från långt håll ser de fina vävda meleringarna? Som inte har varpen dragen och hela filten förvriden? Tunnsliten? Som jag blir glad av att titta på.

Och så sa jag till honom att det fanns en likadan fast beige, som jag skulle bli jätteglad för om jag fick i födelsedagspresent (coming up). Hans svar "Men du har ju redan en nu".

Till saken hör att han har två motorcyklar. Och jag kan inte riktigt förstå varför. Båda är ju röda.

Kursdags igen!

Bara namnet lockade mig. Spetssjalens anatomi. Att jag dessutom funderat en hel del på hur man skulle kunna stilisera naturen med stickad spets gjorde att jag bestämde mig att denna kurs måste jag testa. Under tiden får jag hålla mig till befintliga mönster. Senast inköpta mönster är Ysoldas Sherilyn, som jag funderar på att sticka i Visjögarnet Ombré Rosa.

Det vackraste garnet

Näverstickning. Entrelac. Helylles avlånga näverstickade sjal med tofsar. Ja, nu har jag gått kursen i näverstickning hos Litet Nystan. En mycket trevlig och lärorik kväll, med Heléne som lärare.

Och inte gick jag utanför boxen när jag köpte garn. Jag blev dödsförtjust i Visjö Karamell Kåse (eller Kose), och köpte två härvor. 

Och inte trodde jag att jag skulle fastna så hårt i näverstickningsträsket, att jag redan hunnit några rutvarv. Karin, Litet Nystans ägare, hade rätt, det är lätt beroendeframkallande. "Bara en ruta till". "Nu när garnet är så vackert måste jag fortsätta". "Sjukt vackert garn, bara lite till".

Och garnet är verkligen vackert! Så vackra färger, och lite tweedkänsla har det. Jag är så nöjd att jag stannade i min box. För egentligen - varför stickar jag? Jo, för att göra mig själv glad. Och detta garn gör mig verkligen glad!

Jag stickar 8/16 istället för 10/20 maskor/rader, samt använder stickor nr 5 (ist.f. 3.5 mm). Nu får jag se ifall 2 härvor räcker för en stor sjal.

Hoppsan! Råkade bara...

... maska på en Escargot till äldsta dottern...

Tänk att två övergivna nystan Drops Karisma

på några timmar kan bli en blockad varm mössa

• Åtgång: 1 nystan brun Drops Karisma (ca 30 cm var kvar när jag var färdigstickad!), ca 1/2 nystan rött Drops Karisma
• Stickor nr 4 mm
• Mönster: Escargot från Knitty.com

Jag minskade kullhöjden till ca 9 cm (från originalets 10 cm). Sedan kan man ju alltid diskutera hur smart det är att sticka en ullmössa lagom tills det är 10 grader varmt ute?! Särskilt när dottern ifråga har gått i en tunn bomullsmössa hela vintern.