Grönt är skönt

De sista självande timmarna på min låååånga föräldraledighet ägnas naturligtvis till denna härliga tröja! Och en eller annan kopp kaffe.

Jag funderar över hur mycket jag kommer att orka sticka när jag börjar jobba igen. Å andra sidan har jag nu en helt annan syn på behovet av nattsömn. Bra om den finns, men ärligt, jag har klarat mig utan bra nattsömn i över ett år nu, och visst går det ändå.

Tillägg : Någon uppmärksam läsare kanske undrar var barnet som jag är föräldraledig med, tog vägen i inlägget ovan. Jo, henne har jag ägnat 24/7 i mer än ett år, och dessförinnan dryga 9 månader i magen. Det känns jättebra att koppla av med stickning när hon sover om dagen, men framförallt känns det jättebra att börja jobba och lämna över 100% av allt ansvar till hennes pappa nu.

I'm in mitten heaven...

Det är 12 grader varmt. Det är en väldigt varm vår i år. Jag tror inte att det är vantdags än på ett tag. Förhoppningsvis inte förrän om sisådär ett halvår. Men ändå, när jag såg dessa Spring Spirit från Riihivilla, då slängde jag mig på Add to cart! Så himla sjukt snygga, jag har nog aldrig sett så vackra vantar tidigare! Nu är ett paket på väg hem till mig (igen).

Nu känner jag mig som en mätt och belåten katt, och ska sätta mig med en stickning i soffan ikväll medan jag spinner när jag tänker på mina blivande vantar. Det är nästan så jag dreglar.

Och Mitten heaven - det är verkligen Riihivilla, där fanns det väldigt många andra otroligt vackra mönster, men just nu känner jag mig grön och gul, och då fick det bli dessa!

Färgen hos frostnupet gräs

För ett par veckor sedan, efter att snön hade smält, men innan det slog till och blev så varmt som det varit de senaste dagarna, hade jag lagt min näverstickning i köksfönstret. Under ett par fuktiga nätter blev det kallt, och gräset blev frostigt. Färgen hos frostnupet gräs är en utav de vackraste färger jag vet, och just när stickningen låg där i fönstret, och det frostiga gräset syntes bakom, slog det mig att det är de färger naturen har just dessa mornar som man har fångat i visjögarnet kåse. Otroligt skickligt, måste jag säga!

Stickningen växer, och kanske blir halsduken för stor? Jag har stickad ungefär 25% av den andra härvan. Å andra sidan drar ett varv näverstickning ganska mycket garn på det här mönstret, och det kanske räcker med två rutvarv till innan jag gör kantrutorna.

Amoroso + Sherilyn = SANT!

I samma stund jag vädrade slutförandet av babykimonon, kollade jag in ifall jag kunde hitta ett passande garn till sjalen Sherilyn, som jag varit sugen på att sticka ett tag nu. Jag har haft en idé på ett garn i rött,  ett lite grövre garn. Jag tyckte att AnKas Ishbel i något grövre ullgarn blev så väldigt fin, och jag ville sticka något liknande till mig själv.

Men när jag stod på Litet Nystan (igen), och valde mellan ett tjockare, jättefint och jätteskönt garn, men i lite fel färg (helt enkelt rätt trist. Vackert men trist.), och två härvor Malabrigo Lace i färgen Amoroso, ja, vad kunde jag göra? Två härvor Amoroso bor numera hemma hos mig, och allt jag sade om Malabrigo Lace sist det begav sig, är härmed glömt. Visst, det är lite knöligt att sticka med, men färgen... färgen... ahhh *suck*

Njutningen...

...av att ha avslutat ett arbetssamt projekt är härlig!

Stickade färdigt kanten på Temari Kimonon i fredags kväll. Jag hade en fika/garndate inbokad med en stickvän på lördagen och ville gärna visa koftan utan att den var uppträdd på rundstickan. Hela kanten på koftan är stickad på rundsticka, och det är svårt att visa ett plagg när den är uppträdd på en sådan. Föreställ er en gigantisk basker, så såg den ut. Fast knölig. Och med två ärmar. Så jag stickade som en galning till fredagsmyset med familjen, och slog två flugor i en smäll. Mys och stickning menar jag. Utan att ha tid att äta chips.

Tänk att jag köpte knappen just till denna kofta, utan att ha ett garnprov med! Det kallar jag att ha väl inarbetade favoritfärger!

Och, viktigast av allt: Koftan passar! Trots att jag stickade 12-månadersstorleken och Lillan drar åt 13 numera. Vilket också var orsaken till att jag känt mig lite lätt stressad av projektet den senaste tiden.

Jag har dessutom räknat ut att "kroppen", dvs hela flätstickningsdelen, stickas med 31 680 maskor. Inte undra på att det tog lite tid.

Elastisk uppläggning med virknål

Ibland får man väldigt bra tips. På en kurs i tvåfärgspatent fick jag ett bra tips på en elastisk uppläggning som görs m.h.a. virknål och sticka. Man väljer en virknål i samma storlek eller något större än den sticka man ska använda. Jag har använt denna uppläggning ett flertal gånger nu, och den blir väldigt elastisk och jämn. Problemet med den vanliga uppläggningen (den där man snurrar garnet runt pekfinger och tumme, enkel uppläggning tror jag den kallas) är ju att det är svårt att få den fin och jämn, plus att man måste använda en grövre sticka för att få den funktionell. Oftast hjälper inte ens det, den blir helt enkelt inte tillräckligt elastisk för själva stickningen. Det behöver man inte tänka på med denna uppläggning.

Jag kan inte ta åt mig äran av denna uppläggning, men idag när jag träffade mina mamma-stickningskompisar visade jag dem denna uppläggning, och nu lägger jag upp en snabbgjord tutorial över uppläggningen, så att de, och andra förstås, kan dra nytta av den. Om den är svår att förstå och följa vill jag gärna veta det, så kan jag jobba på en bättre förklaring! Jag vet inte vad denna uppläggning kallas, och jag har inte hittat någon beskrivning av den på nätet (än). Därför får den heta Elastisk uppläggning med virknål.

Steg 1

 Steg 1: Gör först en löpögla runt virknålen.

Steg 2

Steg 2: Placera stickan mellan virknålen och över garnet, så att den "levande" änden av garnet ligger under stickan och över vänster pekfinger.

Steg 3

 Steg 3: Fånga garnet på pekfingret med virknålen.

Steg 4

 Steg 4: Virka en maska.

Steg 5

 Steg 5: För garnet (som i steg 4 hamnat ovanför stickan) runt spetsen på nålen och under stickan, så att stickan återigen är placerade med virknålen framför sig och garnet under/bakom stickan och över vänster pekfinger.

Steg 6

 Steg 6: Fånga garnet från vänster pekfinger med virknålen.

Steg 7

 Steg 7 Virka en maska

Upprepa Steg 5-7 tills du har det antal maskor du behöver minus en maska (du har ju en ögla på virknålen)

Steg 8

Steg 8: När du har rätt antal maskor minus en, sätt öglan från virknålen på stickan, med den "levande" garnänden bakom stickan.

Steg 9

Steg 9: Resultatet är en jämn, flätliknande uppläggning, som är väldigt elastisk, och ger en vacker början på arbetet. Denna använde jag på mussel-framkanten på min levenwickkofta, men hade inte lärt mig den när jag gjorde kragen. Just på det arbetet ser man stor skillnad på resultatet mellan vanlig enkel uppläggning och den här mer elastiska. Den senare gör att musselvågorna framträder väldigt tydligt.

Om män och kvinnor...

...eller snarare Om min make och mig,

Jag hittade i lördags en pläd från Klippans Yllefabrik. Påminner om en sådan vacker, melerad, som gjordes i stort antal på 30-40-talet (av någon kvinnlig designer som jag inte vet namnet på). De plädarna kan man, om man har tur, hitta på loppis eller antikaffär. Jag tror inte på tur. Så jag har lagt den pläddrömmen i minnets skafferi, och brukar kika på nya ylleplädar och hoppas att jag finner någon som jag faller för någon gång. I lördags hände det. Till 20% rabatt dessutom.

Glad som jag var tänkte jag visa mitt fynd för min man. "Titta, vad jag hittade! Äntligen! Precis som en sån där som jag har velat ha så länge!" Och då talar vi om år.

Hans svar: "Men du har ju redan en grön filt?!"

Och?

Vad är det för fel på att köpa en ny grön filt, i ull istället för något hemskt syntetmaterial? En filt som jag från långt håll ser de fina vävda meleringarna? Som inte har varpen dragen och hela filten förvriden? Tunnsliten? Som jag blir glad av att titta på.

Och så sa jag till honom att det fanns en likadan fast beige, som jag skulle bli jätteglad för om jag fick i födelsedagspresent (coming up). Hans svar "Men du har ju redan en nu".

Till saken hör att han har två motorcyklar. Och jag kan inte riktigt förstå varför. Båda är ju röda.

Kursdags igen!

Bara namnet lockade mig. Spetssjalens anatomi. Att jag dessutom funderat en hel del på hur man skulle kunna stilisera naturen med stickad spets gjorde att jag bestämde mig att denna kurs måste jag testa. Under tiden får jag hålla mig till befintliga mönster. Senast inköpta mönster är Ysoldas Sherilyn, som jag funderar på att sticka i Visjögarnet Ombré Rosa.

Det vackraste garnet

Näverstickning. Entrelac. Helylles avlånga näverstickade sjal med tofsar. Ja, nu har jag gått kursen i näverstickning hos Litet Nystan. En mycket trevlig och lärorik kväll, med Heléne som lärare.

Och inte gick jag utanför boxen när jag köpte garn. Jag blev dödsförtjust i Visjö Karamell Kåse (eller Kose), och köpte två härvor. 

Och inte trodde jag att jag skulle fastna så hårt i näverstickningsträsket, att jag redan hunnit några rutvarv. Karin, Litet Nystans ägare, hade rätt, det är lätt beroendeframkallande. "Bara en ruta till". "Nu när garnet är så vackert måste jag fortsätta". "Sjukt vackert garn, bara lite till".

Och garnet är verkligen vackert! Så vackra färger, och lite tweedkänsla har det. Jag är så nöjd att jag stannade i min box. För egentligen - varför stickar jag? Jo, för att göra mig själv glad. Och detta garn gör mig verkligen glad!

Jag stickar 8/16 istället för 10/20 maskor/rader, samt använder stickor nr 5 (ist.f. 3.5 mm). Nu får jag se ifall 2 härvor räcker för en stor sjal.

Hoppsan! Råkade bara...

... maska på en Escargot till äldsta dottern...

Tänk att två övergivna nystan Drops Karisma

på några timmar kan bli en blockad varm mössa

• Åtgång: 1 nystan brun Drops Karisma (ca 30 cm var kvar när jag var färdigstickad!), ca 1/2 nystan rött Drops Karisma
• Stickor nr 4 mm
• Mönster: Escargot från Knitty.com

Jag minskade kullhöjden till ca 9 cm (från originalets 10 cm). Sedan kan man ju alltid diskutera hur smart det är att sticka en ullmössa lagom tills det är 10 grader varmt ute?! Särskilt när dottern ifråga har gått i en tunn bomullsmössa hela vintern.