Virknåls-mania...

Äntligen vet jag hur jag trixar till pärlor i stickningen! På kursen "Spetssjalens anatomi", som nu gått två gånger, fick vi två olika tips. Ett där man använder virknål, och ett där man använder nål och tråd. Jag kände rätt direkt att det där med virknål nog var min grej, men så gäller det ju att hitta en riktigt liten virknål. Jag har ägnat ungefär fem timmar idag för att hitta en tillräckligt liten. Först åkte jag till Litet Nystan, men deras minsta var 0.75mm, och den var för stor för mina pärlor. Sedan har jag kollat virknålar på ebay och på amazon. Och hittat små virknålar, och försökt handla dem. Men icke. Det gick inte alls idag. Men äntligen har jag klickat hem en 0.5mm virknål hos Stäkets hantverk! Och en assymetriskt vantrundsticka i bambu (*hoppsan*). Råkade också få med mig en turkosgrön härva pälsull från Östergötlands ullspinneri när jag var på Litet Nystan (*hoppsan igen*). Först ska jag dock sticka upp den vackra blå pälsullen som jag råkade shoppa på Garnverket i torsdags innan kursen  (*hrrmm*) som jag även köpt pärlor till och som föranledde mitt hastiga inköp av extremt liten virknål...

Favvisarna eller Hur det kom sig att stickning blev min grej

Jag gillar verkligen Knit Pros Symphonie Wood. När jag fastnade för stickning som hobby, för ca ett år sedan, köpte jag garn och stickor till en vante. Egentligen hade jag tänkt köpa vilka-som-helst-strumpstickor, men de var slut i rätt tjocklek, men Knit Pros fanns kvar. Ganska dyra, men eftersom jag var så sugen på att sticka köpte jag dem ändå. Och det var här något tändes hos mig. Det var helt annorlunda att sticka med Knit Pros stickor jämfört med de där billiga aluminiumstickorna. Det är något med ytan, som är lagom glidig och lagom bromsande. Maskorna glider lätt, men aldrig så lätt att stickorna faller ur, som händer med aluminiumstickorna. Och bromset är inte så jobbigt som de där billigare gummivarianterna till stickor, där man känner sig låst av bromsigheten. Dessutom är stickorna färgglada! Antingen älskar man färgerna, eller så hatar man dem. Jag älskar dem! Jag skulle t.o.m. ibland önska att färgerna var ännu lite mer klara.

MEN. För det finns två stora MEN här. Med tunna stickor och motsvarande tunt garn, och med de utbytbara varianterna av stickor (jag vet inte hur det är med de fasta tunna rundstickorna), fastnar maskorna i övergången mellan trä och metall. Vansinnigt frustrerande när man stickar med magic loop-metoden. För när man stickar med den metoden måste man ju dra åt ganska mycket för att inte få en brygga där kabeln dragits ut ur stickningen.

Dessutom, kabeln är väldigt styv och oflexibel. Tycker bättre om t.ex. Addis kablar, även om övergången mellan kabel och sticka även här tenderar att bli ett garnhinder efter några projekt med tunn sticka och tunt garn.

Så, på min önskelista till Knit Pros tillverkare finns:

1. Slätare övergång mellan trä och metall (och mellan kabel och metallen, när jag ändå är igång)
2. Flexiblare kablar. Ta kontakt med tillverkaren av t.ex. Addis rundstickor. De är mjukare och mer böjliga.

I övrigt älskar jag mina trästickor!

Köksans söm

Den har legat på paus några veckor, min Godmorgon-tröja. Det beror på att det var dags att fixa axelsömmen. En tröskel att ta sig över, vilket, som så många gånger förut, innebär en liten tankepaus.

Axelsömmen skulle göras med grafting, kitcheners stitch, eller som jag tänker på den i huvudet, Köksans söm. För på svenska kallas den för masksöm, och det ger ganska otrevliga associationer i mitt huvud, jag tänker på daggmaskar när jag tänker på masksöm. Så jag döpte den helt enkelt till Köksans söm istället. Oaktat om det är en korrekt översättning från engelskans kitchener eller inte. För när jag tänker på Köksan, tänker jag på trevliga vita kökshanddukar med röda vävda ränder i, och det är bra mycket trevligare än daggmaskar.

Köksans söm är mycket enkel att göra när man väl förstått konceptet. Resultatet blir en söm som ser ut som en rätstickad rad, mycket stiligt.

Och eftersom tröjan är i en härlig vårgrön nyans, kunde jag inte låta bli att också låta vitsippebuketten få vara med på bilden. Vitsippornas blad är i samma gröna färg som den härliga merinoullen.