Berså

Så vackra! Här kan man få tag på mönstret. Tanke - sticka yllevantar i tvåändsstickning, och brodera på  bladnerverna med yllebroderier.

...do you feel lucky today?...

... och just idag fick jag äntligen mitt vantpaket! Leena på Riihivilla skickade mig ett nytt paket, eftersom det första kommit bort i posten. Garnet är precis så vackert som jag förväntade mig. Men vad det luktar får! Vilken tur att man kan tvätta vantarna i 30 grader, så kanske man kan få bort den lukten så småningom. Men man kan ju inte säga att jag inte var förvarnad, det är får på varenda härva, dessutom är garnet handfärgat. Att jag saknar stickor 2.5 mm i min sticksamling är väl en liten smäll man får ta (och egentligen är det inte sant. Jag har KnitPros metallstickor i 2.5 mm men på dem sitter det tvåändsstickade vantar, och de strumpstickorna är enbart inköpta för tvåändsstickning. Så, hands off, det blir till att inhandla mina favoritstickor, färgglada KnitPros i den saknade storleken).

Och dessutom kom kallelse till stickkursen jag anmälde mig till för någon månad sedan. Så, ja, I feel lucky today!

I'm in mitten heaven...

Det är 12 grader varmt. Det är en väldigt varm vår i år. Jag tror inte att det är vantdags än på ett tag. Förhoppningsvis inte förrän om sisådär ett halvår. Men ändå, när jag såg dessa Spring Spirit från Riihivilla, då slängde jag mig på Add to cart! Så himla sjukt snygga, jag har nog aldrig sett så vackra vantar tidigare! Nu är ett paket på väg hem till mig (igen).

Nu känner jag mig som en mätt och belåten katt, och ska sätta mig med en stickning i soffan ikväll medan jag spinner när jag tänker på mina blivande vantar. Det är nästan så jag dreglar.

Och Mitten heaven - det är verkligen Riihivilla, där fanns det väldigt många andra otroligt vackra mönster, men just nu känner jag mig grön och gul, och då fick det bli dessa!

Under-Över /Över-Över

Första vanten färdig! Om man inte tänker på tummen förstås. Tycker den blev lite spetsig, och jag är inte helt nöjd med de vita kanterna vid ihoptagningen. Men jag tänkte att jag får sticka vante nummer två (och komma ihåg att jag inte har två högerhänder) och kanske avsluta på något annat sätt som ser bättre ut, och om jag gör det så tar jag upp avslutningen på första vanten. Det är ju det fina med tvåändsstickning, att repa upp är rätt lätt, maskorna sitter där de sitter och smiter inte så lätt.

Maskar på andra vanten för tillfället, och jag kan meddela att om man vill ha en högerpekande pil i mudden är ordningen på de två första aviga varven under-över / över-över. Och alltså om man vill ha en vänsterpekande pil över-över / under-över. Fattar ni?

Tvåändsstickning is da shit

Stickade alltså vanten Stig bland det första jag gjorde i min karriär som stickerska. Då lärde jag mig att sticka med mönsterfärgen i höger hand och basfärgen i vänster hand. Det kanske var det som gjorde att jag snabbt kom in i tekniken med tvåändsstickning? I tvåändsstickning håller man alltså två garntåtar i högerhand, som man tvinnar mellan maskorna.  Easypeasy.

Jag gick en kurs i tvåändsstickning på Litet Nystan  i november. Lärare var asplundknits, som på sitt lugna sätt lärde ut tekniken samt, som en  bonus, svordomar på latin, vilket då och då faktiskt var väldigt användbart. Även om jag raskt återföll i vanliga hederliga svenska bonn-svordomar. Kursen gick av stapeln vid två tillfällen, mellan vilka det var tänkt att man skulle sticka sin testmudd. Jag är inte mycket för provlappar och tester, jag vill skapa (duh!), helst i förrgår. Så jag lånade Tvåändsstickat av Dandanell på biblioteket och maskade på en vante. Ujuj vad sakta det går att sticka tvåändsstickning. Nu har jag passerat första tumhålet. Tur att det sägs att tvåändsstickat ger ett hållfast resultat så att jag får lön för mödan. Jag siktar på hösten 2012.

• Garn: Kampes 2-trådiga, grått och vitt z-spunnet, orange s-spunnet
• Stickor: Knitpros metallstickor 2.5mm

Varv 4 stickar jag djupmaskor i den ena färgen, varv 8 djupmaskor av den andra färgen (och så håller det på hela vanten). På det sättet får man en väldigt vacker mönstereffekt som påminner om Stig Lindbergs kaffekoppar. Riktigt retro-mode alltså. Jag maskade på varannan grå varannan vit, vilket ger en väldigt snygg mittenrand i flätan i vantmudden. Sedan stickade jag två aviga varv där jag tvinnade trådarna medsols ena varvet, motsols andra varvet (oklart i vilken ordning). Denna typ av vantmudd har jag testat en gång tidigare, men då under namnet Latvian Braid eller lettisk fläta, och jag tyckte det var oerhört komplicerat. Det kan jag nu meddela att det berodde på att jag inte visste vad jag höll på med.

Här frångår jag mina färgglada favoritstickor i trä av den enkla anledningen att de troligen går av förr än senare. Köpte de metallstickor som tydligen inte ska böjas av användningen, tvåändsstickning stickas hårt. Jag har t.o.m. fått valkar i ena handen av det.