Nystart Semele

Jag vet inte hur länge sedan det var jag köpte garnkombinationen till denna Semele. Jag påbörjade den ett flertal gånger, men tyckte inte om garnkombinationen, lyckades sticka fel och allt kändes bara så fel.

Men igår, när jag vabbade för yngsta dottern, öppnade jag lådan med garnerna och mönstret (de har legat i TV-bänken sedan jag froggade den senast) och började om. Och inte är det något fel på garnkombinationen heller! Pälsull från Östergötlands Ullspinneri samt Drops Alpaca. Glansen från pälsullen och mjukheten från Alpacan - tanken är att pälsullen stadgar upp den slinkiga alpacakvalitén.

Nu får vi se hur resten går.

Och det verkar inte som om en stickning känns lika konkurrerande för en febrig tvååring eftersom man samtidigt kan gosa med henne.

Leaves dancing - Dansande björklöv

Snart är det vår på riktigt. Snart får björkarna musöron, som det så fint heter, och den färg som lövsprickningen har är en utav de vackraste färger jag vet.

Den pistagefärgade härvan jag köpte hos Färgkraft på Syfestivalen passar därför extra bra till mönstret Leaves dancing - det är precis som att det är björklöv som växer fram i sjalen.

Jag kan inte förstå varför jag väntade så länge med att sticka efter detta mönster, det är (hittills) väldigt enkelt, och väldigt roligt! Är inne på den andra repetitionen (av planerade tre) av mönstersektionen. Kanske blir det fyra repetitioner till och med, det beror lite på hur storleken blir.

Som alltid följer ett litet anteckningsblock med mönstret, så att jag håller koll på var i mönstret jag är. Bara utifall att sjalen blir liggande några månader när inspirationen tryter.

RTFM Del 2

Hrrmm... vad är det med beskrivningar (och mig - i kombination)?

Nå, efter att du stickat chart 1 på Semele - TA INTE AV GARNET! Det står ingenstans att man ska ta av garnet, och jag kan inte förstå varför jag har gjort det fem (5) gånger nu.

Och garnproblemet löste jag på följande sätt: Jag kombinerar just nu Drops Alpaca med pälsullen. Det ger sjalen mer stadga än att använda enbart alpaca, sjalen får den ljuvliga glansen av pälsullen, men samtidigt mjukheten från alpacan.

Se och beskåda:

Och jag vet, mobilkameran är repig och sliten, men den ger ett uttryck av romantiskt filter... kan man säga i väntan på att en sådan här hittar hem...

...i valet och kvalet...

Semele. Nu har jag börjat på denna sjal 4 gånger. Första gången fattade jag inte riktigt hur man skulle göra. Andra gången stickade jag i det tänkta garnet, Drops Alpaca i grönt/turkost med en turkos sträng silke. Det blev inte som jag tänkt mig. Tredje gången stickade jag i Östgöta ullspinneris turkos-gröna pälsull. Det blev inte heller som jag tänkte mig. Nu har jag börjat på att sticka i den grön/turkosa alpacan igen, denna gång utan silketråd. I mitt huvud ekar ett minne av att någon (troligen Helene) har sagt att alpaca är svårt att använda till sjalar - men jag är inte helt säker. Nu är frågan, ska jag fortsätta sticka Semele trots alla Murphys varningar?

Eller ska jag sticka en LazyKaty istället i blått, för egentligen skulle jag ju sticka en blå sjal?! Eller i denna, men den är ju inte blå.

[Pust och stön]

Äntligen är Sherilyn färdigstickad. Drygt 550 maskor på slutet, typ 5 gram kvar av totalt 100 gram Malabrigo lace. Avmaskade med dubbelt garn för att få stadga i sjalen.
Och så var det något mer jag tänkte säga om sjalen, men det har jag glömt...
Jag blockar den en annan gång.

Amoroso - synnerligen passande idag

ÄNTLIGEN! Äntligen är jag på härva nummer två av mina Malabrigo Lace-härvor som jag stickar min Sherilyn i.

Satt i solen igår och stickade några varv. Fick en tjusig bonn-bränna av övningen. Satt vid köksbordet och njöt av regnet idag och stickade ytterligare några varv. Och äntligen har jag stickat de fyra repetitionerna på sektion 2 på min Sherilyn. Äntligen Äntligen ÄNTLIGEN!

Och jag tänkte att "Idag kan nog Sommar bli lite kul. Det är ju Anja Pärsson som ska prata." Om inte annat har man en fullgod ursäkt för en och en halv timmes intensivt stickande. Risken var ju stor för sportsnack - men är det utförsåkning så är det ursäktligt. I allafall om man får sticka samtidigt.

SOM JAG BEDROG MIG! Och jag var nog inte den enda. Det var en en och en halv timmes känslosam bild av hur svårt det kan vara både att vara elitidrottare och att vara i rampljuset. Slutmeningen tog verkligen andan ur mig. Jag är glad att jag hörde programmet vid första sändningen, för det kändes som att det skrevs radiohistoria idag.

Och nu stickar jag på bården på min amoroso-sjal. Den är lite trixig, men tack och lov är bården symmetrisk så jag har redan kunnat rädda felstickningar innan felet fortplantat sig till en ohjälplig sörja. Man får tänka till lite ibland, och det är skoj efter ett evinnerligt hålmönster utan utmaningar.

Jobb jobb å jobb...

Synd att klaga. Men när man jobbar kan man inte sticka. Å andra sidan får man lön och en gemenskap, och det är inte fy skam det heller!

Har 4-5 stycken projekt på gång, Sherilyn, Ishbel, God morgontröja, vackra vantar och... och... Har jag bara 4 projekt på gång? Det var ju inte mycket! Då kan jag ju nästan (med gott samvete alltså) börja med ett till!

Inser att mitt liv är så mycket mer än stickning, så nu döper jag om bloggen. Jag är numer Not-Only-Knitting-Emma.

Har också insett att jag passar i blått. Så jag funderar på en Semele i mörkblå pälsullgarn från exempelvis Östgöta ullspinneri eller motsvarande. Kanske ett tjockare ullgarn, kanske en annan kvalitet, men blått ska det bli!

Färgen hos frostnupet gräs

För ett par veckor sedan, efter att snön hade smält, men innan det slog till och blev så varmt som det varit de senaste dagarna, hade jag lagt min näverstickning i köksfönstret. Under ett par fuktiga nätter blev det kallt, och gräset blev frostigt. Färgen hos frostnupet gräs är en utav de vackraste färger jag vet, och just när stickningen låg där i fönstret, och det frostiga gräset syntes bakom, slog det mig att det är de färger naturen har just dessa mornar som man har fångat i visjögarnet kåse. Otroligt skickligt, måste jag säga!

Stickningen växer, och kanske blir halsduken för stor? Jag har stickad ungefär 25% av den andra härvan. Å andra sidan drar ett varv näverstickning ganska mycket garn på det här mönstret, och det kanske räcker med två rutvarv till innan jag gör kantrutorna.

Amoroso + Sherilyn = SANT!

I samma stund jag vädrade slutförandet av babykimonon, kollade jag in ifall jag kunde hitta ett passande garn till sjalen Sherilyn, som jag varit sugen på att sticka ett tag nu. Jag har haft en idé på ett garn i rött,  ett lite grövre garn. Jag tyckte att AnKas Ishbel i något grövre ullgarn blev så väldigt fin, och jag ville sticka något liknande till mig själv.

Men när jag stod på Litet Nystan (igen), och valde mellan ett tjockare, jättefint och jätteskönt garn, men i lite fel färg (helt enkelt rätt trist. Vackert men trist.), och två härvor Malabrigo Lace i färgen Amoroso, ja, vad kunde jag göra? Två härvor Amoroso bor numera hemma hos mig, och allt jag sade om Malabrigo Lace sist det begav sig, är härmed glömt. Visst, det är lite knöligt att sticka med, men färgen... färgen... ahhh *suck*

Kursdags igen!

Bara namnet lockade mig. Spetssjalens anatomi. Att jag dessutom funderat en hel del på hur man skulle kunna stilisera naturen med stickad spets gjorde att jag bestämde mig att denna kurs måste jag testa. Under tiden får jag hålla mig till befintliga mönster. Senast inköpta mönster är Ysoldas Sherilyn, som jag funderar på att sticka i Visjögarnet Ombré Rosa.

Det vackraste garnet

Näverstickning. Entrelac. Helylles avlånga näverstickade sjal med tofsar. Ja, nu har jag gått kursen i näverstickning hos Litet Nystan. En mycket trevlig och lärorik kväll, med Heléne som lärare.

Och inte gick jag utanför boxen när jag köpte garn. Jag blev dödsförtjust i Visjö Karamell Kåse (eller Kose), och köpte två härvor. 

Och inte trodde jag att jag skulle fastna så hårt i näverstickningsträsket, att jag redan hunnit några rutvarv. Karin, Litet Nystans ägare, hade rätt, det är lätt beroendeframkallande. "Bara en ruta till". "Nu när garnet är så vackert måste jag fortsätta". "Sjukt vackert garn, bara lite till".

Och garnet är verkligen vackert! Så vackra färger, och lite tweedkänsla har det. Jag är så nöjd att jag stannade i min box. För egentligen - varför stickar jag? Jo, för att göra mig själv glad. Och detta garn gör mig verkligen glad!

Jag stickar 8/16 istället för 10/20 maskor/rader, samt använder stickor nr 5 (ist.f. 3.5 mm). Nu får jag se ifall 2 härvor räcker för en stor sjal.

Noro Kureyon Sock, del II

Tydligen kan det här garnet

bli den här sjalen

Synd att jag inte hittat fler av Noros nystan uppstickade i näverstickning. Garnerna har så många färger i sig, fastän jag nog skulle sagt att nystanet var "grönt och rosa", ser man i sjalen så väldigt många fler färger och nyanser.

Och min plan är ju förstås fortfarande att sticka Helylles näverstickade sjal med tofsar.

Noros Kureyon Sock eller Silkgarden Sock

Jag ska äntligen lära mig sticka näverstickning! Och äntligen ska jag få sticka Helylles Näverstickade sjal med tofsar, som jag köpte på samma gång den lades ut på ravelry. Nu har jag det angenäma problemet vilket garn jag ska välja till näverstickningen.

Jag har lovat min vän AnKa att jag ska välja ett garn utanför min box, dvs. det ska inte vara brunt, orange, petrol osv (dvs. de färger som det mesta jag bloggat om hittills skapats i). Eftersom det är en rätt stor sjal, som troligen kommer ta mycket tid att göra, vill jag kosta på mig ett riktigt lyxigt garn, och jag vill faktiskt sticka i Noro. Ovan är tre läckra kombinationer av Kureyon Sock. Det skulle gå två nystan av detta garn till sjalen, och materialet är lammull (och nylon).

Eller så väljer jag Silkgarden Sock, som är lite tjockare, och kräver 3 nystan. Materialet är härliga lammull, silke och mohair (och nylon). Lyxigare och dyrare.



Och när jag väl har stickat min näverstickade sjal outside the box ska jag sticka en inside box med följande färg:



Till hösten. Kanske.

Löven faller

Efter många om och men är även Ginkosjalen till äldsta dottern färdig. Den är stickad i Malabrigo lace, färg Cadmium. 39 gram gick åt till denna sjal, som är lite större än den förra Ginkosjalen. Egentligen var tanken att jag skulle sticka denna på samma sätt som den förra, men att göra två mönsterbårder istället för enbart en mönsterbård. Så blev det inte, för jag tröttnade på slätstickningen i mitten, så jag började på mönsterbården ca 50 maskor för tidigt. Mönstret är så händigt att man kan börja på mönstret på en udda multipel av 15 + 2 (räknat mellan centrummaskan och den rätstickade kanten). Så det gjorde jag. Förra sjalen började jag sticka mönstret när jag hade 221 maskor på stickorna. Denna började jag sticka mönstret på när jag hade 161 maskor på stickorna. Som planerat stickade jag två mönsterbårder.

Det är ett otroligt vackert lövfall på sjalen! Även denna Ginkosjal stickade jag med "Ishbelböjen" (i original är sjalen rakt trekantig), vilket kräver lite tankeverksamhet i kanterna. Jag får heller inte till avmaskningen som i originalet. Jag vet inte om jag kommer att sticka denna sjal någon mer gång, men om jag gör det, kommer jag att sätta en "säkerhetstråd" innan avmaskningsvarven, så att jag enkelt kan göra om kanten om den inte blir bra.

Bredd: 130 cm Höjd: 45 cm
Garn: Malabrigo Lace, Stickor 4mm
Originalmönster: Ginko Shoulderette Shawl

Och vad säger jag om garnet? Jag har stickat i Malabrigo Lace ett flertal gånger förut. Denna gång stickade jag med garnet efter att jag färdigställt en Ishbel i ett kraftigare ullgarn. Kontrasten att sticka i det ullgarnet och detta tunna garn var slående... till Malabrigo Lace nackdel. Visst, det ger ett skirt resultat, men det är så himla himla tunt, och fastnar hela tiden i mina vintertorra fingrar. Riktigt jobbigt. Antingen ska jag enbart sticka med sådana tunna garner under sommarhalvåret, då händerna inte är som sandpapper, eller så ger jag upp garnet. Det kommer helt enkelt att dröja innan jag stickar i Malabrigo Lace igen.

 

Ibland vill jag sticka mössor eller vantar. Ibland vill jag sticka tröjor eller koftor. Ibland vill jag sticka sjalar. Jag hade en sjal-dipp när jag började på min Levenwick, men när jag hittade mönstret på en liten Ginko Shoulderette var jag tvungen att testa. Mönstret lockade till en höstfärgad sjal att ha runt halsen, och jag maskade på ett orange Malabrigo Lace-garn som jag hade hemma.

Sjalen är i original trekantig, men eftersom jag gillar den månform som t.ex. Ishbel är stickad i "översatte" jag Ginko till en sådan böj. Månformen gör sjalen nättare att ha runt halsen under en vinterjacka. Sjalen stickade jag med enbart en mönsterrepetition av två orsaker. Den första var att jag uppskattade storleken att bli som den större storleken av Ishbel, vilket den knappt blev. Den andra orsaken var att jag tvekade på om garnet skulle räcka till två mönsterrepetitioner. 16 g av totalt 50g återstod när sjalen var avmaskad. Jag är osäker på om 16 g räcker till ytterligare en mönsterrepetition, så det kollar jag genom att sticka ytterligare en Ginko till min äldsta dotter, denna gång i glatt vårigt gult garn.

Garn: Malabrigo Lace Rhodesian, ca 35 g
Stickor: 4 mm

Arbetsbyte - en trevlig erfarenhet. Del 1

Jag har en vän, som liksom jag tycker om att skapa. Hennes stora passion är att skapa med pärlor och tråd. Här ser man hennes fina smycken. Däremot är stickning inte hennes stora passion. Till min lycka. För Anka föreslog ett arbetsbyte, en yllesjal mot ett smyckeset. Antaget!

Jag tipsade Anka om några stickbloggares sjalinlägg, bl.a. Clara Stickars fina sjaldemonstration. Och jag sa "Välj och jag stickar". Vilket inte var sant, för jag fick sedan tillägga att Anka inte fick välja Laminaria eller Echo Flower, för när jag försökte mig på Echo flower fick jag ge upp på andra mönsterrapporten. Tack och lov ville Anka ha en Ishbel, och jag kunde andas ut, för en sådan hade jag stickat förut en gång.

Anka valde ett garn från Garnverket, ett grönt Hellvi, som inte gav henne allergi. Det är ju en fördel att inte få allergiska reaktioner på ett garn som ska bli en sjal och ligga runt halsen.

Första gången jag stickade en Ishbel använde jag ett ljust smurfblått garn, en knapp härva Malabrigo lace. Jag stickade den lilla storleken på sjalen, och tyckte att den kanske verkade lite liten när den fortfarande satt kvar på rundstickan, men jag måttade och mätte och tänkte ändå att, nåja, liite liten kan den ju få vara (dvs. nu orkar jag inte sticka en mönsterrapport till). Varpå den lilla lilla sjalen blev snudd på för liten även för min späda sjuåring. Den hårda läxan jag lärde mig var att verkar en sjal vara för liten redan på stickorna, är den troligen för liten.

Så, med det sagt, bestämde jag mig för att Anka ska få en stooor sjal. Jag stickade hennes Ishbel med en extra mönsterrapport (dvs. ABABABACDE) vilket var precis lagom! Både den smurfblå och den gröna sjalen är stickade med stickor nr 4. Med det grövre gröna garnet blev känslan varm och vintrig, medan Malabrigo lace ger en lätt, luftig och ljuvligare framtoning.

Jag köpte för säkerhets skull 2 härvor av det gröna garnet, för att ha utrymme att göra en stor sjal, även om jag trodde att 1 härva borde räcka. Länge trodde jag att det var för mycket med 2 härvor, men den sista mönsterrapporten samt avslutningsvarven, åt upp halva andra härvan! Men det är ju ganska självklart egentligen, de sista varven är långa och kräver mycket material.