Jag tipsade Anka om några stickbloggares sjalinlägg, bl.a. Clara Stickars fina sjaldemonstration. Och jag sa "Välj och jag stickar". Vilket inte var sant, för jag fick sedan tillägga att Anka inte fick välja Laminaria eller Echo Flower, för när jag försökte mig på Echo flower fick jag ge upp på andra mönsterrapporten. Tack och lov ville Anka ha en Ishbel, och jag kunde andas ut, för en sådan hade jag stickat förut en gång.
Anka valde ett garn från Garnverket, ett grönt Hellvi, som inte gav henne allergi. Det är ju en fördel att inte få allergiska reaktioner på ett garn som ska bli en sjal och ligga runt halsen.
Första gången jag stickade en Ishbel använde jag ett ljust smurfblått garn, en knapp härva Malabrigo lace. Jag stickade den lilla storleken på sjalen, och tyckte att den kanske verkade lite liten när den fortfarande satt kvar på rundstickan, men jag måttade och mätte och tänkte ändå att, nåja, liite liten kan den ju få vara (dvs. nu orkar jag inte sticka en mönsterrapport till). Varpå den lilla lilla sjalen blev snudd på för liten även för min späda sjuåring. Den hårda läxan jag lärde mig var att verkar en sjal vara för liten redan på stickorna, är den troligen för liten.
Så, med det sagt, bestämde jag mig för att Anka ska få en stooor sjal. Jag stickade hennes Ishbel med en extra mönsterrapport (dvs. ABABABACDE) vilket var precis lagom! Både den smurfblå och den gröna sjalen är stickade med stickor nr 4. Med det grövre gröna garnet blev känslan varm och vintrig, medan Malabrigo lace ger en lätt, luftig och ljuvligare framtoning.
Jag köpte för säkerhets skull 2 härvor av det gröna garnet, för att ha utrymme att göra en stor sjal, även om jag trodde att 1 härva borde räcka. Länge trodde jag att det var för mycket med 2 härvor, men den sista mönsterrapporten samt avslutningsvarven, åt upp halva andra härvan! Men det är ju ganska självklart egentligen, de sista varven är långa och kräver mycket material.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar