Amoroso - synnerligen passande idag

ÄNTLIGEN! Äntligen är jag på härva nummer två av mina Malabrigo Lace-härvor som jag stickar min Sherilyn i.

Satt i solen igår och stickade några varv. Fick en tjusig bonn-bränna av övningen. Satt vid köksbordet och njöt av regnet idag och stickade ytterligare några varv. Och äntligen har jag stickat de fyra repetitionerna på sektion 2 på min Sherilyn. Äntligen Äntligen ÄNTLIGEN!

Och jag tänkte att "Idag kan nog Sommar bli lite kul. Det är ju Anja Pärsson som ska prata." Om inte annat har man en fullgod ursäkt för en och en halv timmes intensivt stickande. Risken var ju stor för sportsnack - men är det utförsåkning så är det ursäktligt. I allafall om man får sticka samtidigt.

SOM JAG BEDROG MIG! Och jag var nog inte den enda. Det var en en och en halv timmes känslosam bild av hur svårt det kan vara både att vara elitidrottare och att vara i rampljuset. Slutmeningen tog verkligen andan ur mig. Jag är glad att jag hörde programmet vid första sändningen, för det kändes som att det skrevs radiohistoria idag.

Och nu stickar jag på bården på min amoroso-sjal. Den är lite trixig, men tack och lov är bården symmetrisk så jag har redan kunnat rädda felstickningar innan felet fortplantat sig till en ohjälplig sörja. Man får tänka till lite ibland, och det är skoj efter ett evinnerligt hålmönster utan utmaningar.

Amoroso + Sherilyn = SANT!

I samma stund jag vädrade slutförandet av babykimonon, kollade jag in ifall jag kunde hitta ett passande garn till sjalen Sherilyn, som jag varit sugen på att sticka ett tag nu. Jag har haft en idé på ett garn i rött,  ett lite grövre garn. Jag tyckte att AnKas Ishbel i något grövre ullgarn blev så väldigt fin, och jag ville sticka något liknande till mig själv.

Men när jag stod på Litet Nystan (igen), och valde mellan ett tjockare, jättefint och jätteskönt garn, men i lite fel färg (helt enkelt rätt trist. Vackert men trist.), och två härvor Malabrigo Lace i färgen Amoroso, ja, vad kunde jag göra? Två härvor Amoroso bor numera hemma hos mig, och allt jag sade om Malabrigo Lace sist det begav sig, är härmed glömt. Visst, det är lite knöligt att sticka med, men färgen... färgen... ahhh *suck*

Löven faller

Efter många om och men är även Ginkosjalen till äldsta dottern färdig. Den är stickad i Malabrigo lace, färg Cadmium. 39 gram gick åt till denna sjal, som är lite större än den förra Ginkosjalen. Egentligen var tanken att jag skulle sticka denna på samma sätt som den förra, men att göra två mönsterbårder istället för enbart en mönsterbård. Så blev det inte, för jag tröttnade på slätstickningen i mitten, så jag började på mönsterbården ca 50 maskor för tidigt. Mönstret är så händigt att man kan börja på mönstret på en udda multipel av 15 + 2 (räknat mellan centrummaskan och den rätstickade kanten). Så det gjorde jag. Förra sjalen började jag sticka mönstret när jag hade 221 maskor på stickorna. Denna började jag sticka mönstret på när jag hade 161 maskor på stickorna. Som planerat stickade jag två mönsterbårder.

Det är ett otroligt vackert lövfall på sjalen! Även denna Ginkosjal stickade jag med "Ishbelböjen" (i original är sjalen rakt trekantig), vilket kräver lite tankeverksamhet i kanterna. Jag får heller inte till avmaskningen som i originalet. Jag vet inte om jag kommer att sticka denna sjal någon mer gång, men om jag gör det, kommer jag att sätta en "säkerhetstråd" innan avmaskningsvarven, så att jag enkelt kan göra om kanten om den inte blir bra.

Bredd: 130 cm Höjd: 45 cm
Garn: Malabrigo Lace, Stickor 4mm
Originalmönster: Ginko Shoulderette Shawl

Och vad säger jag om garnet? Jag har stickat i Malabrigo Lace ett flertal gånger förut. Denna gång stickade jag med garnet efter att jag färdigställt en Ishbel i ett kraftigare ullgarn. Kontrasten att sticka i det ullgarnet och detta tunna garn var slående... till Malabrigo Lace nackdel. Visst, det ger ett skirt resultat, men det är så himla himla tunt, och fastnar hela tiden i mina vintertorra fingrar. Riktigt jobbigt. Antingen ska jag enbart sticka med sådana tunna garner under sommarhalvåret, då händerna inte är som sandpapper, eller så ger jag upp garnet. Det kommer helt enkelt att dröja innan jag stickar i Malabrigo Lace igen.

 

Ibland vill jag sticka mössor eller vantar. Ibland vill jag sticka tröjor eller koftor. Ibland vill jag sticka sjalar. Jag hade en sjal-dipp när jag började på min Levenwick, men när jag hittade mönstret på en liten Ginko Shoulderette var jag tvungen att testa. Mönstret lockade till en höstfärgad sjal att ha runt halsen, och jag maskade på ett orange Malabrigo Lace-garn som jag hade hemma.

Sjalen är i original trekantig, men eftersom jag gillar den månform som t.ex. Ishbel är stickad i "översatte" jag Ginko till en sådan böj. Månformen gör sjalen nättare att ha runt halsen under en vinterjacka. Sjalen stickade jag med enbart en mönsterrepetition av två orsaker. Den första var att jag uppskattade storleken att bli som den större storleken av Ishbel, vilket den knappt blev. Den andra orsaken var att jag tvekade på om garnet skulle räcka till två mönsterrepetitioner. 16 g av totalt 50g återstod när sjalen var avmaskad. Jag är osäker på om 16 g räcker till ytterligare en mönsterrepetition, så det kollar jag genom att sticka ytterligare en Ginko till min äldsta dotter, denna gång i glatt vårigt gult garn.

Garn: Malabrigo Lace Rhodesian, ca 35 g
Stickor: 4 mm

Arbetsbyte - en trevlig erfarenhet. Del 1

Jag har en vän, som liksom jag tycker om att skapa. Hennes stora passion är att skapa med pärlor och tråd. Här ser man hennes fina smycken. Däremot är stickning inte hennes stora passion. Till min lycka. För Anka föreslog ett arbetsbyte, en yllesjal mot ett smyckeset. Antaget!

Jag tipsade Anka om några stickbloggares sjalinlägg, bl.a. Clara Stickars fina sjaldemonstration. Och jag sa "Välj och jag stickar". Vilket inte var sant, för jag fick sedan tillägga att Anka inte fick välja Laminaria eller Echo Flower, för när jag försökte mig på Echo flower fick jag ge upp på andra mönsterrapporten. Tack och lov ville Anka ha en Ishbel, och jag kunde andas ut, för en sådan hade jag stickat förut en gång.

Anka valde ett garn från Garnverket, ett grönt Hellvi, som inte gav henne allergi. Det är ju en fördel att inte få allergiska reaktioner på ett garn som ska bli en sjal och ligga runt halsen.

Första gången jag stickade en Ishbel använde jag ett ljust smurfblått garn, en knapp härva Malabrigo lace. Jag stickade den lilla storleken på sjalen, och tyckte att den kanske verkade lite liten när den fortfarande satt kvar på rundstickan, men jag måttade och mätte och tänkte ändå att, nåja, liite liten kan den ju få vara (dvs. nu orkar jag inte sticka en mönsterrapport till). Varpå den lilla lilla sjalen blev snudd på för liten även för min späda sjuåring. Den hårda läxan jag lärde mig var att verkar en sjal vara för liten redan på stickorna, är den troligen för liten.

Så, med det sagt, bestämde jag mig för att Anka ska få en stooor sjal. Jag stickade hennes Ishbel med en extra mönsterrapport (dvs. ABABABACDE) vilket var precis lagom! Både den smurfblå och den gröna sjalen är stickade med stickor nr 4. Med det grövre gröna garnet blev känslan varm och vintrig, medan Malabrigo lace ger en lätt, luftig och ljuvligare framtoning.

Jag köpte för säkerhets skull 2 härvor av det gröna garnet, för att ha utrymme att göra en stor sjal, även om jag trodde att 1 härva borde räcka. Länge trodde jag att det var för mycket med 2 härvor, men den sista mönsterrapporten samt avslutningsvarven, åt upp halva andra härvan! Men det är ju ganska självklart egentligen, de sista varven är långa och kräver mycket material.