Att vila i sin stickning? Bah. Nu har jag två kabelrapporter kvar, och det är verkligen som att springa den sista milen i ett maraton. Inte för att jag har sprungit ett maraton, men jag kan föreställa mig det. Det hänger på pannbenet. Så, enough said, nu är det dags för en motivationshöjare. Alltså börjar jag med min härligt gröna god morgontröja! En timme i eftermiddag har jag fått egentid. Här följer bildrapporten från denna mycket efterlängtade timme (och nu måste jag verkligen fixa batteriladdaren till min riktiga kamera, beklagar bildkvaliteten!):

Mönster och härvor

Nystat garn och fjärilspärlor, som ska bli armband till tröjan. 

 

 

 

Stickfasthetsprov.

Garnet är tjock merino. Frågan är (och om du vet får du gärna hjälpa mig!) om jag ska räkna med att tröjan töjer sig i det materialet? Med den rekommenderade stickan får jag något fler maskor än stickfastheten anger (ca 16 istället för 14 på 10 cm). För i mönstret står det att man måste sträcka arbetet ordentligt (på höjden) innan man mäter det. Däremot står det inget om bredden.

Vår!

Äntligen blommar den! "Februaribusken" som jag planterade förra året. Det är något visst med våren, jag går runt och letar vårtecken i söderslänter och rabatter. Därför planterade jag (äntligen) en hybridtrollhassel, något som jag tänkt göra i alla tio år som jag haft trädgård, men varje år glömt bort då jag kommit till en sommarprunkande handelsträdgård. Ända tills förra året, då jag verkligen hade bestämt mig. Ringt runt och besökt olika plantskolor. För forsythior i all ära, gult är inte min favoritfärg i trädgården.

Det här är en stor belöning för mig!

Grattis!

Deltar naturligtvis i Ett litet nystans utlottning av boken Sticka och Virka med restgarn. Jag känner att den boken behövs i detta garnhem!

Att vila i sin stickning

En gång i tiden, innan jag blev dedikerad stickningen, tyckte jag att transportsträckorna var outsägligt tråkiga. Idag kan jag känna att jag vilar i min stickning när jag har en repetitiv bit av mitt projekt framför mig.


Just nu håller jag på med kroppen på Lillans Temari Kimono. Ärmarna är stickade och ihopmonterade, jag har plockat upp maskor längs nedre kanten av koftans övre del, och har stickat tre repetitioner av flätmönstret. Jag har uppskattningsvis fem-sex repetitioner kvar. Och det är så skönt, så meditativt, att bara mata, mata, mata maskor just nu.

Noro Kureyon Sock, del II

Tydligen kan det här garnet

bli den här sjalen

Synd att jag inte hittat fler av Noros nystan uppstickade i näverstickning. Garnerna har så många färger i sig, fastän jag nog skulle sagt att nystanet var "grönt och rosa", ser man i sjalen så väldigt många fler färger och nyanser.

Och min plan är ju förstås fortfarande att sticka Helylles näverstickade sjal med tofsar.

Noros Kureyon Sock eller Silkgarden Sock

Jag ska äntligen lära mig sticka näverstickning! Och äntligen ska jag få sticka Helylles Näverstickade sjal med tofsar, som jag köpte på samma gång den lades ut på ravelry. Nu har jag det angenäma problemet vilket garn jag ska välja till näverstickningen.

Jag har lovat min vän AnKa att jag ska välja ett garn utanför min box, dvs. det ska inte vara brunt, orange, petrol osv (dvs. de färger som det mesta jag bloggat om hittills skapats i). Eftersom det är en rätt stor sjal, som troligen kommer ta mycket tid att göra, vill jag kosta på mig ett riktigt lyxigt garn, och jag vill faktiskt sticka i Noro. Ovan är tre läckra kombinationer av Kureyon Sock. Det skulle gå två nystan av detta garn till sjalen, och materialet är lammull (och nylon).

Eller så väljer jag Silkgarden Sock, som är lite tjockare, och kräver 3 nystan. Materialet är härliga lammull, silke och mohair (och nylon). Lyxigare och dyrare.



Och när jag väl har stickat min näverstickade sjal outside the box ska jag sticka en inside box med följande färg:



Till hösten. Kanske.

Strumpstickor vs. Magic Loop

Nu har jag stickat två ärmar till Temari Kimonon till Lillan. Den ena stickade jag med Magic Loop-metoden (den övre på bilden). Den andra stickade jag med strumpstickor (den nedre på bilden). Båda stickade jag med Knit Pro Symphonie Wood stickor storlek 3.5 mm. Rundstickan är en utbytbar variant.

Det syns inte så bra på bilden, men ärmen stickad med magic loop är ca 5-8 mm bredare än den stickad på strumpstickorna, trots att jag var väldigt noga med skarvarna. För samma längt upp till armhålan krävdes det tre fler varv med strumstickeärmen. Dessutom är ärmen stickad med strumpstickor mycket slätare och jämnare än den stickad med magic loop (och det är väldigt svårt att fånga på bild med de kameror som står till buds just nu, tyvärr).

Jag föredrar faktiskt att sticka med strumpstickor. Och nu får jag också ett litet "bevis" på att jag också får bättre resultat med strumpstickorna. Undantaget är om jag stickar aviga maskor, dessa blir bättre med magic loop. Ärmarna på min Levenwick är stickade med magic loop, men då var ju både stickorna och garnet tjockare, och jag tror att det finns en gräns någonstans vid 4 mm där magic loop ger för mycket "slitningar" där man drar igenom kabeln, i allafall när man som jag stickar med Knit Pros ganska stela kablar.

Födelsedagspresent

Stora lillasyster fyller år idag. Länge har hon önskat sig en sån väska som ingick i boken Sy! av Cath Kidston, en bok som storasyster fick på sin födelsedag. Hon har önskat sig väskan i typ hela sitt liv, och vansinnigt mycket. Inte för att Stora lillasyster har sagt det till mig förrän häromdagen, när hon hittade tyg i mitt syrum, som väskan tydligen skulle sys i (Kommunikationsproblem? Disträ mamma?). Nå, det var väl en trevlig idé, fast jag kan nu i efterhand tycka att jag väntade lite väl länge med att genomföra idén. Jag sydde väskan igår, med stor hjälp av storasyster som passade lillan i flera timmar medan jag sydde. För naturligtvis tänke lillan INTE sova så länge som hon brukar. Det var på håret att jag hann, men det gjorde jag.

Storasyster hade tack och lov ett litet knappförråd, så jag slapp lägga tid på att handla de tre knappar som väskan kräver. Turligt nog var knapparna hett eftertraktade av födelsedagsbarnet, så att det var tre uddaknappar gjorde absolut ingenting. En lapp med Stora lillasysters namn påbroderat fick kröna verket, gjord av likadant tyg som fick bli insidans linning på väskan.

Ungefär tre timmar tog det, inkluderat mönsterritning, broderi, barnskrik och sånt. Det som slog mig var att väskan är i perfekt storlek för att användas till mindre stickprojekt, en garngömma eller stickväska helt enkelt. Så jag ska nog sy mig en till mig själv så småningom.

Boken är en trevlig bekantskap, ganska lagom för en syintresserad tioåring att inspireras av. Och, som sagt, kan man som vuxen hitta inspiration och användbara, enkla mönster i den.

Vad tyckte Stora lillasyster då? Jo, hon blev jätteglad, och mäkta imponerad att jag hann sy den igår!

Varför stickar man inte lika snabbt...

...som inspirationen knockar en i huvudet? Detta måste bli mitt höstprojekt (tweed känns som ett höstgarn)! Nu väntar jag ju på garnet till min godmorgontröja, som känns mer vårig.

Eller så har jag ett nytt uppslag för jobbsjalen. För hur det nu var, så fick jag jobbet trots min mindre pigga uppenbarelse. Och med ett nytt jobb måste jag ju ha en ny jobbsjal (eller rättare sagt jobbsjal, för jag har inte haft någon tidigare) OCH en ny jobbkaffekopp. Att handla en ny jobbkaffekopp är en viktig mental förberedelse för nya arbetsplatser.

Och med Wool Peoples Volume 2 så inser jag att är det några som verkligen slår an strängar hos mig, så är det Brooklyn Tweed, vilka även designade Levenwick!

Löven faller

Efter många om och men är även Ginkosjalen till äldsta dottern färdig. Den är stickad i Malabrigo lace, färg Cadmium. 39 gram gick åt till denna sjal, som är lite större än den förra Ginkosjalen. Egentligen var tanken att jag skulle sticka denna på samma sätt som den förra, men att göra två mönsterbårder istället för enbart en mönsterbård. Så blev det inte, för jag tröttnade på slätstickningen i mitten, så jag började på mönsterbården ca 50 maskor för tidigt. Mönstret är så händigt att man kan börja på mönstret på en udda multipel av 15 + 2 (räknat mellan centrummaskan och den rätstickade kanten). Så det gjorde jag. Förra sjalen började jag sticka mönstret när jag hade 221 maskor på stickorna. Denna började jag sticka mönstret på när jag hade 161 maskor på stickorna. Som planerat stickade jag två mönsterbårder.

Det är ett otroligt vackert lövfall på sjalen! Även denna Ginkosjal stickade jag med "Ishbelböjen" (i original är sjalen rakt trekantig), vilket kräver lite tankeverksamhet i kanterna. Jag får heller inte till avmaskningen som i originalet. Jag vet inte om jag kommer att sticka denna sjal någon mer gång, men om jag gör det, kommer jag att sätta en "säkerhetstråd" innan avmaskningsvarven, så att jag enkelt kan göra om kanten om den inte blir bra.

Bredd: 130 cm Höjd: 45 cm
Garn: Malabrigo Lace, Stickor 4mm
Originalmönster: Ginko Shoulderette Shawl

Och vad säger jag om garnet? Jag har stickat i Malabrigo Lace ett flertal gånger förut. Denna gång stickade jag med garnet efter att jag färdigställt en Ishbel i ett kraftigare ullgarn. Kontrasten att sticka i det ullgarnet och detta tunna garn var slående... till Malabrigo Lace nackdel. Visst, det ger ett skirt resultat, men det är så himla himla tunt, och fastnar hela tiden i mina vintertorra fingrar. Riktigt jobbigt. Antingen ska jag enbart sticka med sådana tunna garner under sommarhalvåret, då händerna inte är som sandpapper, eller så ger jag upp garnet. Det kommer helt enkelt att dröja innan jag stickar i Malabrigo Lace igen.

Det är någonting med lördagar...

...som gör att jag alltid stickar fel. Eftersom jag avslutat min lista, har jag maskat på yngsta dotterns temari kimonoprojekt. Lyckades sticka fel på den rätstickade mudden, ca 7 varv in på första ärmen. Repade upp allt, eftersom påmaskningen också kändes för lös. Maskade på igen, stickade förbi mudden och började med slätstickningen. Stickade och ökade. Stickade och ökade. Stickade och... nämen va f*n, jag stickade och ökade enligt det minsta storleken, inte efter 12-månadersstorleken. Där får jag för att jag inte vill kludda i mönsterboken och markera vilken storlek jag stickar efter.

Repa upp och på't igen. Och kludda lite i boken förstås.

På plus-sidan kan jag ju nämna att garnet har en fantastisk lyster! Lite bökigt att sticka med, men det går.

Levenwickprojektet

Äntligen är den färdig! Min första Levenwick, i Rowan Silky Tweed. OK, jag tror faktiskt det är mitt första färdigställda stickade plagg i vuxenstorlek någonsin. Det ni!

Det gick åt sex nystan, fast det enligt stickprovet och mönstret borde ha dragit sju nystan. Antingen har jag med stigande stickvana börjat sticka fastare, eller så är garner inte helt kompatibla, även om man tror att man beräknat rätt utifrån originalgarn och ersättningsgarn. Det får mig att undra vad man ska ha stickprover till..

Påmaskningen på kragen är lite för hård. Jag använde en 2 storlekar större sticka, maskade på löst men använde det där gamla vanliga sättet, när man gör öglor runt tummen och pekfingret. När jag maskade på för att sticka höger musselmönstrade kant hade jag lärt mig ett annat påmaskningssätt, ett där man använder en virknål och en sticka. Den blev mycket mer elastisk, och nästa gång jag stickar en Levenwick ska jag använda den även på kragen, det kommer att bli mycket mycket bättre.

Men just nu är jag bara så himla sjukt nöjd!

Färdig!

 Progress

• korrigera felaktig stickning på ginkosjalen
• sticka färdigt ginkosjalen 
• rapport 1
• rapport 2
• rapport 3
• rapport 4
• rita om sista varvet efter rapport 4 och sticka den
• avmaskning
• sticka linningen på Levenwick
• fästa trådar
• montera knapparna 
• sticka fickan
• blocka
• montera fickan

Godmorgon-tröja

Jag har länge tänkt sticka en slappartröja till mig. En tanke var att sticka t.ex. Garnverkets båtringade tröja i grått, eller göra som Mamma P och skapa en egen version av en enkel tröja. Men de planerna är ändrade nu, för jag är kär! Igen! Så nu är frågan, ska underverket stickas i gult eller grönt?