Löven faller

Efter många om och men är även Ginkosjalen till äldsta dottern färdig. Den är stickad i Malabrigo lace, färg Cadmium. 39 gram gick åt till denna sjal, som är lite större än den förra Ginkosjalen. Egentligen var tanken att jag skulle sticka denna på samma sätt som den förra, men att göra två mönsterbårder istället för enbart en mönsterbård. Så blev det inte, för jag tröttnade på slätstickningen i mitten, så jag började på mönsterbården ca 50 maskor för tidigt. Mönstret är så händigt att man kan börja på mönstret på en udda multipel av 15 + 2 (räknat mellan centrummaskan och den rätstickade kanten). Så det gjorde jag. Förra sjalen började jag sticka mönstret när jag hade 221 maskor på stickorna. Denna började jag sticka mönstret på när jag hade 161 maskor på stickorna. Som planerat stickade jag två mönsterbårder.

Det är ett otroligt vackert lövfall på sjalen! Även denna Ginkosjal stickade jag med "Ishbelböjen" (i original är sjalen rakt trekantig), vilket kräver lite tankeverksamhet i kanterna. Jag får heller inte till avmaskningen som i originalet. Jag vet inte om jag kommer att sticka denna sjal någon mer gång, men om jag gör det, kommer jag att sätta en "säkerhetstråd" innan avmaskningsvarven, så att jag enkelt kan göra om kanten om den inte blir bra.

Bredd: 130 cm Höjd: 45 cm
Garn: Malabrigo Lace, Stickor 4mm
Originalmönster: Ginko Shoulderette Shawl

Och vad säger jag om garnet? Jag har stickat i Malabrigo Lace ett flertal gånger förut. Denna gång stickade jag med garnet efter att jag färdigställt en Ishbel i ett kraftigare ullgarn. Kontrasten att sticka i det ullgarnet och detta tunna garn var slående... till Malabrigo Lace nackdel. Visst, det ger ett skirt resultat, men det är så himla himla tunt, och fastnar hela tiden i mina vintertorra fingrar. Riktigt jobbigt. Antingen ska jag enbart sticka med sådana tunna garner under sommarhalvåret, då händerna inte är som sandpapper, eller så ger jag upp garnet. Det kommer helt enkelt att dröja innan jag stickar i Malabrigo Lace igen.