Om män och kvinnor...

...eller snarare Om min make och mig,

Jag hittade i lördags en pläd från Klippans Yllefabrik. Påminner om en sådan vacker, melerad, som gjordes i stort antal på 30-40-talet (av någon kvinnlig designer som jag inte vet namnet på). De plädarna kan man, om man har tur, hitta på loppis eller antikaffär. Jag tror inte på tur. Så jag har lagt den pläddrömmen i minnets skafferi, och brukar kika på nya ylleplädar och hoppas att jag finner någon som jag faller för någon gång. I lördags hände det. Till 20% rabatt dessutom.

Glad som jag var tänkte jag visa mitt fynd för min man. "Titta, vad jag hittade! Äntligen! Precis som en sån där som jag har velat ha så länge!" Och då talar vi om år.

Hans svar: "Men du har ju redan en grön filt?!"

Och?

Vad är det för fel på att köpa en ny grön filt, i ull istället för något hemskt syntetmaterial? En filt som jag från långt håll ser de fina vävda meleringarna? Som inte har varpen dragen och hela filten förvriden? Tunnsliten? Som jag blir glad av att titta på.

Och så sa jag till honom att det fanns en likadan fast beige, som jag skulle bli jätteglad för om jag fick i födelsedagspresent (coming up). Hans svar "Men du har ju redan en nu".

Till saken hör att han har två motorcyklar. Och jag kan inte riktigt förstå varför. Båda är ju röda.