onsdag 9 maj 2012

Favvisarna eller Hur det kom sig att stickning blev min grej



Jag gillar verkligen Knit Pros Symphonie Wood. När jag fastnade för stickning som hobby, för ca ett år sedan, köpte jag garn och stickor till en vante. Egentligen hade jag tänkt köpa vilka-som-helst-strumpstickor, men de var slut i rätt tjocklek, men Knit Pros fanns kvar. Ganska dyra, men eftersom jag var så sugen på att sticka köpte jag dem ändå. Och det var här något tändes hos mig. Det var helt annorlunda att sticka med Knit Pros stickor jämfört med de där billiga aluminiumstickorna. Det är något med ytan, som är lagom glidig och lagom bromsande. Maskorna glider lätt, men aldrig så lätt att stickorna faller ur, som händer med aluminiumstickorna. Och bromset är inte så jobbigt som de där billigare gummivarianterna till stickor, där man känner sig låst av bromsigheten. Dessutom är stickorna färgglada! Antingen älskar man färgerna, eller så hatar man dem. Jag älskar dem! Jag skulle t.o.m. ibland önska att färgerna var ännu lite mer klara.

MEN. För det finns två stora MEN här. Med tunna stickor och motsvarande tunt garn, och med de utbytbara varianterna av stickor (jag vet inte hur det är med de fasta tunna rundstickorna), fastnar maskorna i övergången mellan trä och metall. Vansinnigt frustrerande när man stickar med magic loop-metoden. För när man stickar med den metoden måste man ju dra åt ganska mycket för att inte få en brygga där kabeln dragits ut ur stickningen.

Dessutom, kabeln är väldigt styv och oflexibel. Tycker bättre om t.ex. Addis kablar, även om övergången mellan kabel och sticka även här tenderar att bli ett garnhinder efter några projekt med tunn sticka och tunt garn.

Så, på min önskelista till Knit Pros tillverkare finns:
  1. Slätare övergång mellan trä och metall (och mellan kabel och metallen, när jag ändå är igång)
  2. Flexiblare kablar. Ta kontakt med tillverkaren av t.ex. Addis rundstickor. De är mjukare och mer böjliga.
I övrigt älskar jag mina trästickor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar